Medlem i Konstnärernas riksorganisation (KRO), Värmlands Konstnärsförbund, Konstnärernas kollektivverkstad (KKV), ansluten till Bildupphovsrätt (BUS) och innehar F-skatt.

”Marie Hettwer, en framstående svensk fotograf, väver konstverk av iscensättningar och fångar skönheten i övergivna hus och förbluffande lämningar. Hennes konstnärskap är djupt förankrat i den analoga fotograferingens värld, där varje bild berättar en historia om förflutna ögonblick. Genom att iscensätta sina fotografier skapar Marie konst som går bortom det vardagliga och fångar ögonblickens magi. Hennes kamera blir ett verktyg för att dokumentera skönheten i det övergivna, och varje bild blir ett konstnärligt uttryck för det förgängliga. Med skicklighet och kreativitet omvandlar Marie Hettwer glömda platser till konstverk, där varje bild bär på en unik berättelse och en känsla av tidlöshet.” – Galleri Mats Bergman

Marie Hettwer är född i Karlstad 1980, utbildad fotograf. Hennes bildspråk bygger på det poetiska och hon skapar verk utifrån en känsla, en stämning. Hon arbetar med fotografi, skulptur, video, installation och hennes utställningar på gallerier och museum kännetecknas av hur hon bygger upp rummen som unika iscensättningar för att spela an på fler sinnen. Ofta bjuder hon in till samarbeten med musiker och poeter som tolkar och förstärker uttrycket. Hon har bland annat skapat en omfattande offentlig installation i museiparken år 2019 på uppdrag av Karlstad kommun där tolv fotografier i sex stycken guldramar, 2,4 m höga, bildade ett rum i parken. Ur en trattgrammofon loopades, ett för installationen komponerat musikstycke, av musikern Christian Gabel. Trattgrammofonens podium är klätt i poesi av poeten Ismael Ataria. Verket är inköpt av Årjängs kommun och står permanent utanför konstskolan Kyrkerud.

”Genom fotografiet kan vi återuppleva ett ögonblick men minnen är förgängliga och opålitliga. Varje gång vi besöker ett minne stökar vi till och förändrar. De blir som drömmar – upplösta, förvridna, bleka. Jag återkommer ofta till teman som minnen och drömmar oavsett vilken konstform jag arbetar med. I mitt bildskapande utgår jag från en tystnad, en känsla. Genom självporträtt undersöker jag hur kroppen som rörelse kan spegla olika stämningar.”

Anlitas för uppdrag som curator, föredrag och jurering.

————————————————————

UTDRAG UR KONVERSATION –  

MUSEIINTENDENT HANNES TRYGG INFÖR SEPARATUTSTÄLLNING RACKSTADMUSEET 2019

-Är det 35 mm film eller vad har du använt för kamera? 

Jag fotograferar både analogt med 35 film och med en digitalkamera.

Filmerna framkallas och sedan scannar jag in negativen och skriver ut som Fine Art print. Så det blir som någon slags hybrid mellan analog och digital fotografi.

– Många av bilderna präglas av en stillsamhet men samtidigt har några av dem en markerad rörlighet med fallande objekt och lång slutartid, eller sekvenser där du förflyttar dig genom bildserien. Kan du berätta om den kontrasten eller hur du använder rörlighet/tid i dina bilder?

Vad fint att du ser stillsamheten, den är betydelsefull för mig. Många gånger längtar jag efter en tystnad som kan vara svår att få till vår samtid. Sociala sammanhang tenderar att dränera mig och jag väljer ofta att vara ensam och tyst när jag kan. 

Jag använder rörelse i vissa bilder för att ge dem en stämning, det kan tillföra en känsla jag vill spegla eller ett narrativ.

– Är detta platser du har en relation till eller är de valda för sitt visuella uttryck?

Ibland är det platser som jag känner till. Platser som ger mig lugn. Som exempelvis bilderna vid skogen. Andra platser väljer jag för det visuellt estetiska men jag dras även till berättelser och de historier som utspelat sig övergivna hus. Det ser ibland ut som någon lämnat så hastigt, alla tillhörigheter från ett liv finns kvar. Det väcker frågor och jag har fått hjärtskärande historier berättade för mig om ensamhet. Det finns ett vemod i förfallet där i Olgas hus, i Dagnys hus.

– Besöker du de här platserna själv och fotograferar eller är ni flera?

Oftast är jag själv. Jag har ohyggligt svårt att fotografera när någon annan är med. Jag påverkas för mycket av andra. Det skapar stämningar hos mig som inte är förenliga med de känslor jag behöver när jag arbetar.