Jag arbetar med fotografi som utgångspunkt i mitt skapande. Till största del analog fotografi eftersom jag dras till hantverket och det oförutsedda. I misstagen, i dubbelexponeringar och ljusinsläpp händer något ytterligare, en annan ton.

Inför min kommande separatutställning undersöker jag gamla tekniker såsom Cyanotypi, experimenterar med polaroidlyft (polaroid emulsion lift), skulpterar i lera och arbetar med video.

Mina utställningar är ofta uppbyggda som scenografier där jag lägger stor vikt vid helhetsupplevelsen. Stämningar av exempelvis ljud, video och tyger skapar rummet tillsammans med konsten.

Jag har anlitats för uppdrag som curator, föredrag och jurerat utställningar. Jag är medlem i Värmlands Konstnärsförbund, Bildupphovsrätt (BUS) och innehar F-skatt.

————————————————————

UTDRAG UR KONVERSATION –  

MUSEIINTENDENT HANNES TRYGG INFÖR SEPARATUTSTÄLLNING RACKSTADMUSEET 2019

-Är det 35 mm film eller vad har du använt för kamera? 

Jag fotograferar både analogt med 35 film och med en digitalkamera.

Filmerna framkallas och sedan scannar jag in negativen och skriver ut som Fine Art print. Så det blir som någon slags hybrid mellan analog och digital fotografi.

– Många av bilderna präglas av en stillsamhet men samtidigt har några av dem en markerad rörlighet med fallande objekt och lång slutartid, eller sekvenser där du förflyttar dig genom bildserien. Kan du berätta om den kontrasten eller hur du använder rörlighet/tid i dina bilder?

Vad fint att du ser stillsamheten, den är betydelsefull för mig. Många gånger längtar jag efter en tystnad som kan vara svår att få till vår samtid. Sociala sammanhang tenderar att dränera mig och jag väljer ofta att vara ensam och tyst när jag kan. 

Jag använder rörelse i vissa bilder för att ge dem en stämning, det kan tillföra en känsla jag vill spegla eller ett narrativ.

– Är detta platser du har en relation till eller är de valda för sitt visuella uttryck?

Ibland är det platser som jag känner till. Platser som ger mig lugn. Som exempelvis bilderna vid skogen. Andra platser väljer jag för det visuellt estetiska men jag dras även till berättelser och de historier som utspelat sig övergivna hus. Det ser ibland ut som någon lämnat så hastigt, alla tillhörigheter från ett liv finns kvar. Det väcker frågor och jag har fått hjärtskärande historier berättade för mig om ensamhet. Det finns ett vemod i förfallet där i Olgas hus, i Dagnys hus.

– Besöker du de här platserna själv och fotograferar eller är ni flera?

Oftast är jag själv. Jag har ohyggligt svårt att fotografera när någon annan är med. Jag påverkas för mycket av andra. Det skapar stämningar hos mig som inte är förenliga med de känslor jag behöver när jag arbetar.